Högsäsong!
“Fel, fel fel fel.. *frenetiskt viftande med fingrarna*”
För ett år sedan..
.. så var inget sig likt. Jobb var det ganska dåligt med och det enda jag hade att se fram emot var en hyfsat bokad sommar längs en kust invaderad av norrmän, tyskar och blonda slynglar i backlslick som terroriserade hamnar och skär med pappas lilla Nimbus.
Cashen fanns där inte riktigt heller, och det enda som höll mig vid liv var enfaldighet och kärlek.
Sen hände en massa prylar på en gång. Ett deltidsjobb på Andreasson Musik genererade fasta inkomster. Med pengar kom lättnad och tilltro, vilket i sin tur frammanade karisma, utstrålning och jävlaranamma. Sen har det snurrat på snabbare och snabbare, och nu är det så mycket att jag har kommit till vägs ände i den här spiralen.
Den som ger sig på att ha tre jobb plus sambo plus jobb inser ganska snart att något måste bort. Så i livets variant av Fem myror så ytspelar sig följande scenario (i mitt huvud)
Magnus Härenstam skulle nu ha gissat på att det var studion som skulle bort, för den är jag ju nästan aldrig i ändå.
Brasse skulle ha gissat på sambon, eftersom musiker skall vara singlar och leva loppan hela livet...
Fel, fel fel fel.. *frenetiskt viftande med fingrarna*
Jag måste välja bort den fasta inkomsten.
Galet? Japp, men det är också med aningen tungt hjärta jag har gjort det valet. En god vän sade en gång i tiden att man måste ha hela hjärtat med i det man gör. Annars går det aldrig. Och hjärtat har funnits med ända sedan jag började min krokiga bana på Side Street för drygt 10 år sedan. Men när man står inför frestelsen att ta det där säkra i livet och ge avkall på sin passion, det är då man vet vart hjärtat egentligen befinner sig.
Så nu går jag ut i sommaren med gitarren på axeln och jobbar häcken av mig för att frälsa så många jag bara orkar med min musik.
När hösten sen kommer och jag vaknar den första måndagen som egen chef igen, och med en kaffekopp i näven blickar ut över hustaken i Landala, då kommer jag att lyssna på det där hjärtat i takt med att koffeinet sätter fart på mig.
Och sen får hjärtat ta mig dit det vill.
För jag kommer veta vart jag har det...
Glad sommar!
Martin