Fartyg, sattyg, torn och trötthet.

..men jag tyckte mig höra Steve Jobs jubla nånstans långt borta..

(Följande bör läsas med rösten som dubbar alla trailers för amerikanska storfilmer.)

Tre dagar.
Fyra spelningar.
Han trodde att han hade en lugn helg framför sig, men ödet ville annorlunda..

Vinterns stora svenska film heter ”Öh trubaduren!”. Huvudrollen har jag och min ständige följeslagare spelas som så många gånger av en kaffemugg. Genren som filmen ligger i just nu är en blytung action med ett lyckligt slut, men kunde för all del lika gärna vara en pilsnerfilm med Nils Poppe.

Nu är de sista spelningarna på Stena Line gjorda för i år, och avslutningen var väldigt mysig. Torsdagen bjöd på en julig quiz med Anna-Mia Bonde med en hel del skratt, lagom mycket dans och juliga låtar i alla former. Vi har kommit att bli ett väldigt uppskattat inslag på båten och det finns väl få saker som får igång folk som en hysterisk quiz med finurliga frågor, grym sång och fina priser.

Fredagen däremot var en smula annorlunda. Även denna dag var det dagskryss med Stena Danica. Denna gången stod Linda Holberg vid min sida på scen och det var grym feeling när vi gjorde vårt eget lilla ”Quizmaz-quiz” som Linda så käckt döpte det till. Lite strul med tekniken var det allt, men det löste sig när det visade sig att en mottagare till ett headset spökade. Ett stressmoment var också att jag hade ett gig på kvällen för ett företag som skulle ha julbord på Skansen Kronan. Jag lyckades lösa att en rigg kom på plats under dagen men grabbarna hade stora svårigheter att komma upp med lastbilen uppför backen, så det blev tvärnit halvvägs upp och sedan var det bara att släpa upp hela riggen till festlokalen på andra våningen.

Själv satt jag på båten och frös i vår loge, vars enda värmekälla är ett gäng glödlampor vid speglarna. Quizen blev klar och det verkade ljusna lite inför kvällen. Väl i land var det bara att rusa av båten, (via bildäck eftersom rampen inte är lagad sen den ramlade ner efter en blåsig natt), kasta sig in i bilen och ta sig upp till Skansen Kronan. I all hast hade jag missat strömadaptern till min multieffekt till elgitarren men det fick vänta då jag skulle spela för gästerna då de anlände 18:00.

Inte heller jag kom uppför backen med min bil utan fick vackert släpa upp mina prylar jag med. Jag hade packat ner min laptop i ett mjukt fodral i en påse från Stena tillsammans med ett flak julöl, och med händerna fulla så insåg jag att den helt enkelt fick följa med upp nästa vända när jag skulle åka och hämta elgitarr ch adapter. Allting var på plats i festlokalen och efter en snabb soundcheck så var det bara att dra igång kvällen, välkomna folket och sjunga en inledande nubbevisa.

Sen utspelar sig följande:
*Adapter och andra kablar hämtas i replokalen.
*Elgitarr hämtas på annan ort.
*En styck Laptop ligger nu ensam kvar i påsen sedan julölen lastats ur vid hämtning av kablage.
*Baksätena som är uppfällda för att bilen skall kunna ta en större last är uppfällda men inte säkrade.
*Strax innan backen upp till kronan missbedömer jag ett gupp och får bromsa in aningen för hårt och lasten där bak skjuts mot de uppfällda baksätena.
*Bilen tar sats men kommer inte uppför backen helt denna gång heller.

Under tiden jag backar ner för backen hör jag hur det ena sätet dunsar ner i normalposition igen, dock lite mindre distinkt än tidigare. Väl på parkeringen uppdagas det varför.

Mellan ett rör från sätet och golvet i bilen ligger min laptop.

Nu kan du scrolla upp och kolla på bilden igen.

Precis.

Jippieee.. Not.

Sen följde en stressad kväll med synkningar mot Iphone, justering av quiz för att få den att funka i det ytterst begränsade utrymme dör skärmen funkar, musik och jävlaranamma-anda. Giget gick vägen och alla var nöjda och glada.

Förutom jag och min laptop. Men jag tyckte mig höra Steve Jobs jubla nånstans långt borta på andra sidan jorden.

Lördagen var det dags att ta sig upp till Grebbestad och Tanumstrand för ett event. Ganska mysigt men lite tradigt när man inte får något ordentligt gensvar. Däremot är alla som jobbar på Tanum alltid lika underbara och jag hann till och med upp och se en snutt på Julshowen och hälsa på Bröderna Haaks, Örjan och Sweetshots.

Söndagen spenderades i en bil hem till stan, sedan vidare för ett par timmar på Andreasson Musik och till sist kom jag hem och tänkte lägga mig i soffan och kolla på film på datorn.

Tji fick jag.

Steve Jobs skrattar hela vägen till banken.

M

Martin Brisshall