Bryta mönster - STIM VS. Epidemic Sound

Jag tog mig till Stockholm för en dag på Münchenbryggeriet i STIM:s regi. STIM (för de som inte är insatta) står för Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, och är "en upphovsrättslig intresseorganisation för musikskaparna och deras musikförlag". 

Kort sagt så håller de koll på oss musikskapare och våra cash. 

Men däri ligger en konflikt som en god vän och tillika extremt duktig musikerkollega är involverad i. Kortfattat så är han engagerad av ett bolag som heter Epidemic Sound, som det skrevs spaltmeter om när konceptet blev känt för allmänheten. Det går helt enkelt ut på att musikskapare skriver musik åt TV i form av vinjetter, bakgrundsmusik och ledmotiv mot olika tariffer, men alltid en engångssumma. Man säljer alltså alla rättigheter till sitt verk till bolaget (Epidemic Sound), som i sin tur förmedlar musiken mot produktionsbolag som kan prenumerera på tjänsten och via tags leta upp musik som behövs för det aktuella programmet.

STIM å andra sidan värnar om att dina verk är dina egna, och att bara tanken på att sälja av alla sina rättigheter på ett bräde mot en engångssumma skapar ett osunt klimat för musikskapare, just eftersom själva konceptet med att avsäga sig rätten till sina verk går emot de grundprinciper som STIM står för. Därför går det t.ex inte att vara medlem i STIM och vara engagerad via Epidemic Sound eftersom du inte kan anlita STIM att se efter dina rättigheter till ett verk om du nu säljer av just de rättigheterna för en klumpsumma.

Det är ju två sida av ett skevt mynt, kan tyckas. Men debatten har nu nått den nivån att STIM faktiskt bjöd in till debatt under dagen och lät bägge parter framföra sina synsätt på den aktuella situationen. Min vän Martin Carlberg var i egenskap av kontrakterad musiker med i debatten och belyste det hela i efterhand med att det borde vara varje artists rättighet att få välja huruvida man skall få behålla en del av sina verk och ge ut dem efter eget bevåg, och dessutom kunna välja den musik man vill sälja för att kunna "ha råd att ge barnen ketchup på makaronerna". 

Debatten är viktig, därom inget tvivel. Men bland deltagarna på Münchenbryggeriet så fick jag känslan av att för den som inte är insatt i hur man jobbar mot att skriva musik för TV och film, så är det en svår debatt att ta till sig om man inte ens vet hur man hittar dörren in i den branschen från första början. 

Jag ser fram emot att följa fortsättningen, för hur man än ser på det så är bägge parter överens om att den situation och den stagnerade position som förhandlingarna har nu, är inget som främjar musikerna och upphovsrättsmännens fortsatta utveckling.