Hämvändarbrevet

Så sitter man då på Louis Armstrong airport och väntar på Delta-planet som skall ta mig till Atlanta, för vidare flight till Amsterdam och till sist Göteborg.

Vet inte riktigt hur jag skall formulera mig. 

Det jag kom hit för var ju att få perspektiv, bli inspirerad och kanske rent av köpa en gitarr. Nån gitarr blev det ju inte, men alla intryck av både New Orleans, Memphis och inte minst hela den Amerikanska södern har gjort mig alldeles snurrig. Bara själva approachen till musiken, det avslappnade men så otroligt kompetenta i allt folk tar sig till är överväldigande. Satt en stund vid Café Du Monde som ligger ner mot Mississippi längs shoppinggatan och tog en kaffe. Ute på gatan satt en kille och spelade gitarr som skulle få de flesta av mina vänner att blekna. Allt från Für Elise till klassiska jazz standards spelades med en sån lätthet att man blev helt förstummad. 

Jag filmade inte ens det. Det kom aldrig för mig. Jag bara njöt. 

Så nu får jag kämpa mot både jetlag och alla intryck i en veckas tid. 

Så får det vara. Jag är inspirerad i alla fall.

Mission accomplished.

Over and out