Tillbaks i Amsterdam

Så sitter man på Schipol igen då. Samma veva som förra gången. Kort flight som i princip gick ut på att vi fick säkerhetsgenomgången när vi taxade ut på landningsbanan, fick kaffe och nån slags kaka utkastade till oss, likt plektrum till 14-åringar på rockkonsert, allt medan de stressade KLM-damerna rusade genom kabinen för att hinna all service. 

Piloten nådde maxhöjd efter en halvtimme, höll planet där i 30 sekunder innan han vände nosen nedåt igen...

Förra vändan så var vi dessutom 30 minuter försenade över ett transferfönster på en timma. Då blev det till att springa genom Schipol, kasta sig igenom passkontrollen och landa vid boarding typ en kvart innan take-off. Nu sitter jag här och slappar medan stressade amerikaner diskuterar allt från säkerhetskontroll till super bowl. 

(På nåt sätt är det tryggt med den generalisering som kommer med att resa med amerikaner. Man vet ungefär vart man har dem..) 

Och med en tunn datorväska som enda sällskap i kabinen så har nu en enorm tyngd lyft från mina axlar. Lägenheten är såld, alla stora gig är klara, fakturorna är iväg och jag lämnar min surrogatfamilj Daniel och Karin med vetskapen om att de skall spendera helgen i Stockholm på melodifestivalfinalen. Jag kommer sitta vid Mississippi och dricka öl. 

Måns Zelmerlöv kommer inte åt mig där.

Det garanterar jag.