Trippeljobb och anekdoter

Allt känns som att det tar en evighet men i själva verket är vi ute på räfflorna med däcken efter ca tre sekunder.

Fick just ett extragig under morgondagens redan bokade dag. Skall köra dagskryssen på Stena Danica, sen placera mig i bilen och åka upp till Tanumstrand för en skön kväll med Roffe och gänget.

Jag har en liten extra plats i mitt hjärta för Tanumstrand och Grebbestad generellt. Det är alltid en skön atmosfär där uppe och folk skiner alltid upp när jag dyker upp. Första gången jag spelade där var för en massa år sedan och jag hade lastat med mig ett PA värdigt Ullevi i morsans Volvo 740. Med 2 vänner inklämda landade vi utanför Tanumstrand en mörk novemberkväll. Gästerna den kvällen bestod i mina två vänner, tre norrmänn på besök från Grebbestad, två damer med drinkar och en bartender. Nog för att jag gillar att vara förberedd, men det var nog lite i överkant.

Giget gick bra, inlastning i bilen var heller inga problem och vi tog oss hela vägen till Angeredsbron innan jag märker att bilen börjar glida ut mot vägrenen. Vid det laget är jag så trött att jag bara tittar på Theo som sitter bredvid och på något sömnigt vänster tänker att han skall göra något. Allt känns som att det tar en evighet men i själva verket är vi ute på räfflorna med däcken efter ca tre sekunder. Den fullpackade bilen tjuter till av däckens kamp mot remsan med ojämnheter och på en millisekund är jag klarvaken igen. De resterande minuterna innan vi kommit fram till lagret där vi skall lämpa av högtalare och utrustning har jag maxpuls och svettas som en galning.

Tänker alltid på den incidenten varenda gång jag skall iväg på gig norr om Göteborg. Det var den första och sista gången jag missbedömde min egen körförmåga.

Dessutom är Tanums sängar alldeles för bekväma för att skippa.

Lördag är det dags för Stena igen. Jutlandica denna gång. Blir intressant att se hur många gäster som vill ha underhållning när det är final i Melodifestivalen...

I’ll let you know...

M