Ett fördömande.
Ni vet vad det här kommer att handla om.
Ni har sett inläggen, tagit del av kontroverserna och vissa av er har säkert hört låten. Ni är precis som jag vansinniga över att det ens får förekomma att någon som kallar sig artist under namnet Mr Cool tar steget över den där gränsen och på Trelleborgsk dialekt rappar om våldtäkt av barn och diverse andra groteska handlingar.
Wikipedia berättar snällt att det här inte är första gången som Mr Cool är i blåsväder och att han förutom att vara en del i ett hiphopkollektiv också titulerar sig ståuppkomiker som härstammar ur samma klick som bland andra Simon Svensson ifrån Tankesmedjan i P3. Det som sticker ut ur den knapphändiga informationen är att han som den enda rapparen medverkade i SVT:s program Kobra om könsrock. En genre som ligger nära punken, men med könsord och lyteskomik samlade under en gladlynt musikalisk slöja. Nu är det ju rätt långt mellan gladlynta melodier och skånsk rap, men det landar tydligen under samma paraply i det här fallet.
Fler och fler artister har gått ut och fördömt det hela via sociala medier och gett sig på Spotify som agerar plattform och skapar ett incitament för att låten (och för den delen hela albumet) skall få sin fokus.
Och däri ligger kärnan.
Den där strålkastaren som nu med full kraft landat på musiken, artisten och allt runtomkring. Alla som vet något om marknadsföring har koll på att det inte finns något som heter dålig publicitet. Fråga bara Tommy Nilsson som valde att gå ut med att han skulle börja skriva rockmusik under namnet Tommy Black, och som sen visade sig vara en kupp för att sälja choklad. Tommy släppte förvisso en platta, men han erkände också villigt att den skulle aldrig fått nån fokus om han nu inte valde en extrem metod för att få fokus och spotlight på sig för en stund. Och visst finns det en poäng i allt det här. Att nå ut och höras i det mediala bruset blir allt svårare och alla artister kämpar för att få en chans att bli kända, och konkurrensen är stenhård.
Men här slutar likheterna. Könsrock för mig var artister som Onkel Kånkel och Eddie Meduza, inspelade på kasettband och som kopierades från bandspelare till bandspelare om man nu råkade känna någon som hade ett band. Bordellmammans visor spelades på pojkrummen och man skrattade generat åt grovheterna som sjöngs med glättig ton, allt i enlighet med genren och vägen mot vuxenvärlden. Men spridningen av musiken var långsam och nästan exklusiv i sin framtoning. Enda censuren var om föräldrarna skulle komma på en med att lyssna. Då försvann bandet och sen fick man slita för att få tag i en ny kopia.
Spotify är föräldern som i det här fallet rycker lite på axlarna åt det hela och med åsiktsfrihetens mjuka tofflor på fötterna vänder sig om i dörröppningen till världens pojkrum och går och kokar kaffe istället. Artisten i sin tur är iklädd humorns slitna tisha och hävdar att folk aldrig fattar när man driver med dem, i nån slags förlegad imitation av Henrik Schyfferts monologer om ironi i "the 90's -ett försvarstal". Det luktar unket i pojkrummet nu, och det hjälper inte att vädra, för stanken sitter i väggarna. Moralpaniken blir en kul grej för de som ser horisonten uppe på humorhästen, men de som försöker slita sig ur skuggan av misshandel, övergrepp och en barndom som ligger till grunden för ett vuxet liv där allt går ut på att döva smärtan och förtränga minnen, får se sin kamp förminskad, och sina demoner nu få en röst och ett medialt genomslag som aldrig förr.
Låten landade genom all sin fokus på förstaplatsen på Spotify's lista över nya svenska låtar.
En låt om att ha sex med barn landade på förstaplatsen. Inte låtar om fotbollslandslaget, om sommaren eller som den smått fantastiska låten "Öla, Öla, Öla" av CK Trubadix, feat Ingemar. En jävla låt om barnsex.
Så här sitter jag och kokar men vet inte vem jag skall ösa kritik över först. Spotify som agerar plattform? Det är ju på sätt och vis bara en av många kanaler för att nå ut med musiken, men som med sina förslagsalgoritmer skapar möjligheter för att alla som nyttjar tjänsten, barn som vuxna, kan få förslaget att lyssna på artistens musik i sitt flöde med lite (o)tur.
Artisten då? Skall vi begränsa rätten att uttrycka sig i musik och text? Nope. Men nog fan kan vi se till att protestera hårt mot den musik som går emot grundläggande mänskliga värderingar och som riktar sig specifikt till barn. Mr Cool har nu fått det han hela tiden har velat. Publicitet. Men vi andra som inte hakar på hans tveksamma humortåg får se till att göra alla uppmärksamma på att inte möta upp vid stationen när han stannar till på nästa ställe. Med andra ord, supporta inte din lokala pedofilbejakande ståuppkomiker/rappare utan flow.
Vad har vi kvar då? I slutändan sitter man ju där själv och förfasas, men vad gör man? Skriver plakat? Demonstrerar? Skriver till artisten och vädrar sina åsikter med dödshot och våld? Vissa väljer den vägen, och jag fattar det. Men vi är bättre än så.
Det här är vad jag tänker göra:
No 1: Här och nu kräva att Spotify kommenterar det som skett och att det sker en konkret ändring i processen där man godkänner material som läggs ut under dess varumärke. (I detta nu ligger inte låten kvar på topplistan, men scrollar man ner så ligger en annan låt av artisten där han utan problem generaliserar alla tjejer som horor. Bra där.)
No 2: Att alla som ser det här via sociala medier taggar en pojk/flickrumslåt (eller vilken musik som helst) som gör er vansinnigt lyckliga varje gång ni hör den under hashtagen #MerÄnCool. Extra pluspoäng är ju att skriva en liten rad eller två om det starkaste minnet till just den låten/plattan.
No 3: Lugna ner mig, dricka kaffe, mota förkylning och preppa inför gig på Smögen.
Ta hand om varandra. Och ge fan i barnen. De är det bästa vi har.
/M
Ps. Mitt val av låt faller på Final Countdown med Europe. En låt jag gladeligen mimade in i ett moppskaft till på roliga timmen i lågstadiet, och där min polare hade fixat en dubbel keyboard genom att rita klaviatur på två avlånga kartongbitar och sen glatt spela på dem, upplagda på två olika höga travar med böcker på katedern i klassrummet på Tångenskolan. Jä.